Choklad på G

När jag först kom hit gillade jag att gå hem från jobbet genom stan med en take-away-mugg  i handen. Jag bodde ju på pendlingsavstånd tidigare och det är ju en helt annan sak att dricka ur mugg på pendeltåget... Jag köpte varm choklad på Sleven och Kaffebrenneriet och drack medan jag gick. I New York är det ju förstås kaffe i muggen (nåt socker-och-mjölk-blask de kallar kaffe), men det syns inte på muggen vad det är i, så det gills. Sen hände något. Jag fick en stor klump av NÅGOT i munnen. Jag väljer att tro att det var en oupplöst klump torrmjölk. Och inte snor. Sen slutade jag med chokladparaderna.

Från Sleven

Fängelsebutik

Inte långt från där jag bor finns ett fängelse. De har en fängelsebutik där de säljer sådant som de intagna har gjort. Jag gick dit mitt i vintern. Det var det engelsmännen kallar eerie. Eerie är ett av de knäppaste engelska ord jag vet.

Kul skylt va? :-D

De hade lite snickerier av typen docksängar och målade galgar. Men det var inte billigt.

Turist?

När jag flyttade hit var jag turistig och gick runt, runt i stan och bara tittade. Upplevde Oslo. Det finns ett befriande alibi i att vara turist. Man är där för att titta. Tyvärr går det över. Att bo permanent i en stad är något helt annat. Då måste man ha en anledning till att gå in i en kyrka till exempel. Jag har gått förbi Klara kyrka i Stockholm hundratals gånger. Men jag har aldrig gått in. Det är trist. Man blir så begränsad. Lite anledningen till att jag flyttade bort. Dags att flytta igen kanske?

När mamma ville titta in i Oslo Domkyrka undrade jag därför:
- Öh...? Varför då..?
- Men! För att titta bara!
- Jaha...
Så vi gick in och här kommer några bilder på Oslo Domkyrkas insida.

Jag visste inte vad de olika delarna i en kyrka heter men nu har jag bättrat mig. Håll till godo.

Högkor

Följande bilder är tagna på taket i det som tydligen kallas tvärskeppet.

Ena armen av tvärskeppet

Andra armen

Orgel
(Kunde jag redan. Faktiskt.)

Peace for you

Tur att man inte bor på

Asiatisk gryta

Om man blandar allt möjligt och klickar i några skedar av en asiatisk kryddblandning så ser det ut så här och kan kallas asiatiskt. Man behöver inte precisera med land. Som tur är, särskilt när man har stoppat i norska fiskbullar.

Delikatess

Jag har svårt att tro att det är så mycket kött på dem? En av flera anledningar till att jag inte köpte.

Jo, det är så här

Jag använder en dator och har mina foton i en annan. Jag är i skarven mellan två datorer. Jag måste öppna den andra datorn för att blogga. Därför bloggar jag inte så ofta just nu. Datorn ligger nämligen på den andra sidan av bordet. Tills jag tar mig i kragen tänkte jag dela med mig av en dröm jag hade i natt. Eller i morse, drömmer bara när jag slumrar på morgnarna. Det bästa som finns i livet är att dra sig på morgnarna. Detta kan man göra 2 dagar av 7. Livet är alltså bra 2/7 = 28,6 % av tiden.

Drömmen:
Jag bor hemma hos Underbaraclara. Jag har egen hylla i kylen. Plötsligt en dag möblerar Clara om bland maten. Min mat ligger nu sorterad med deras mat efter sort. Jag vet inte vilken mat som är min. (Som en parentes kan jag nämna att Clara hade enormt mycket smör.) Jag vill inte bli arg men det är jobbigt att inte veta vilken mat som är min, jag är ju lite ägandemedveten. Och jag har lite känslan av att Clara inte bryr sig det minsta, på ett lite taskigt sätt. Sen gör jag en haschpipa av en gurka. Tydligen vet jag hur man gör det... Eller så vet jag inte hur man gör det, eftersom jag gör den av en gurka... I vilket fall så får jag gömma den från Clara som vill titta på min "söta lilla pysselgurka". Jag gömmer den i kylen för Clara verkar ju vara puritan. Och i drömmen var jag tydligen inte det.

Så varsågod. Analysera detta tills jag har sträckt mig över bordet.
Ha det.